digging clay in Uppsala

Hur blev Ester till?

| Amanda Berglund

Var ska jag börja? Jag hade problemhy som liten. Gick på stark medicin som torkade ut hela mig och har sedan den dagen varit hudvårdsentusiast där jag försökt hitta min hys bästa vän i en djungel av hudvård. 

En vanlig hudvårdsentusiast kan idag ha 10-20 olika produkter i skåpet hemma med allt från essenser, dubbelrengöring, BHA, Retinol, ögonkrämer, serum osv.
 
I samband med detta har jag även en stark passion för natur och miljö och tog en masterexamen i hållbar utveckling vid Cemus och SLU i Uppsala. Dit återvände jag när jag för två år sedan började fila på min dröm att skapa en lermask som alla kan använda, oberoende av hudtillstånd. Jag vill fortfarande att masken skulle vara vegansk och naturlig och inte ap-dyr.  
Jag ville finna min huvudingrediens och den skulle komma från Sverige. Självklart började jag på svåraste mest otympliga sätt möjligt, att gräva upp egen lera, testa den vid ALS Scandinavia AB och mala den i ett kemilabb vid Stockholms Universitet. Min vision fick ett innovationsstipendium av Stockholm School of Economics program som hette Ventures SSES och lade det på att anlita en miljökonsult som hängde med mig till Uppsalas kringområde.
Jag kontaktade byggherrar, fick lov att komma med fika och gräva upp den vackra glacialleran. För att föra det ännu lite svårare bar jag hem 80kg lera på pendeln hem till bästa svängen.
 
Leran hade för mycket av ämnet barium i sig för att bli godkänd vilket skulle betyda att jag skulle få rengöra den eller finna lera från någon annanstans. Det blev helt enkelt för dyrt och tidskrävande. Jag behöll en burk malen lera hemma som minne av detta knasiga men lärorika tid och såg mig västerut.
To be continued...